Tips till anhöriga

Pressa aldrig ett barn med selektiv mutism till att prata och undvik direkta frågor. Kom ihåg att tystnaden är ofrivillig. Barnet vill inget hellre än att kunna prata med dig men kan inte just nu.

Se till att barnet med SM alltid känner sig inkluderat och sett.

Artighetsfraser som ”Hej”, ”Hejdå”, ”Tack” och ”Förlåt” kan vara extra svåra att säga för ett barn med SM, eftersom det skapar en förväntan på barnet att prestera. Ta det inte personligt om det inte kommer ett hej tillbaka.

Att kommunicera utan att ställa frågor är en konst som vi alla behöver träna på! Det kan kännas svårt i början, eftersom beteendet är så djupt inpräntat i oss människor. Vi ställer frågor för att vi är intresserade eller nyfikna, eller för att vi bryr oss om någon. Men hur kan vi göra istället? Att berätta eller visa något är en bra start. Eller att säga: ”Hej, vad kul att se dig” istället för ”Hej, hur mår du?”.

Var inte rädd för tystnaden – du behöver inte fylla upp den med egna ord.

Gör ingen stor grej av det om barnet plötsligt säger något. För mycket uppmärksamhet kan förstärka barnets ångest. 

Umgås med barnet i en icke verbal aktivitet. Spela spel, gå till simhallen eller kolla på en film tillsammans. 

Om barnet sitter och tittar på en film när ni träffas, sätt dig bredvid. Eller ta fram en bok och säg ”Nu ska jag läsa för dig”. Att spela memory går också utmärkt att göra utan att prata.

Först när barnet känner att det inte finns något krav, kan hen börja prata.

Tänk på att vara barnets vän, inte lärare.